IT-bubblan

Det handlar om en tidsfråga tills en bubbla spricker när skyhöga förhoppningar, för att inte tala om förväntningar, inte förverkligas. Denna princip kom att bli en verklighet för majoriteten av de nyetablerade företagen som aldrig lyckades leverera det deras investerare hade hoppats på.

Internet:

ett fenomen utan dess like

Vi blickar tillbaka drygt 30 år i tiden. Internet hade visserligen existerat sen det föregående decenniet, men först när företaget Netscape lanserade webbläsaren Mosaic var det inte bara statliga och akademiska institutioner som hade tillgång till det. Internet hade nu kommersialiserats i takt med att fler kopplade upp sig. Jobbmöjligheter digitaliserades, och allmänheten erbjöds ett flertal tjänster som kunde underlätta deras vardagliga sysslor.

Istället för att vända sig till den fysiska djuraffären för att köpa leksaker till sin chihuahua, kunde hundägare placera en digital order på den en-gång-lukrativa Internet-butiken, Pets.com. Detsamma gäller Webvan.com, som levererade matkassar till din dörr. Dessa två, och en uppsjö av andra etablerade dot.com-företag vars affärsidé vi idag inte häpnas av, var vid den tiden revolutionerande.

Med undantag för Apple och Microsoft – som hade flera år på nacken innan Internets kommersialisering – hade dessa start-ups lockat till sig uppmärksamhet från så kallade venture-kapitalister. Kapital erhölls i hopp om att de med tiden skulle bli lika stora som ovannämnda företag. Investeringar införskaffades av både venture-kapitalisterna, men även aktieköpare i samband med att dessa företag börsnoterades.

FOMO

Ett mänskligt fenomen vars definition vi idag har format till ett begrepp var vid millennieskiftet icke desto mindre mänskligt betingat. Fear of Missing Out – eller ”FOMO” i förkortning – kan man säga vara den underliggande drivkraften bakom NASDAQ-börsens positiva utveckling. Aktiekursen för vissa av de börsnoterade bolagen hade till och med tredubblats under en enskild börsdag – vilket givetvis resulterade att andra gav sig in i marknaden med förutsättningen att de också skulle få ta del av framgångssagan. Med andra ord, rädslan att gå miste om vad som där och då tycktes vara en garanterad succé var det som i huvudsak drev upp aktiepriserna.

Jag skriver ”i huvudsak” eftersom många av dessa dot.com-bolagen genererade nästintill inga vinster som deras aktiepriser förutsatte. Istället spenderades mycket av investeringskapitalen på omfattande marknadsföringar, som i sin tur förmedlade ett sken av framgång. Sentimenten var: bolagen med en dot.com kommer förr eller senare att växa.

Rationalitet hinner

ikapp euforin

När en alltför hög aktiekurs inte reflekterar företagets fundament – det vill säga, att priset på en aktie överensstämmer med värdet på en aktie – kommer rationella investerare tolka det som att aktien i fråga är övervärderad. Äger man ett par aktier i företaget skulle säljandet av andelar vara det smarta draget. Potentiella investerare, som ännu inte har köpt några andelar, bör ha is i magen och motstå köpsuget av en aktie som stiger för varje dag som passerar.

För den som inte lockades av NASDAQs otroliga uppgång var det värt den tillfälliga frestelsen: den 4e oktober 2002 rasade NASDAQ-indexet hela 76.71% från dess högsta värdering den 10e mars 2000. När säljknappen en gång innebar att casha ut sin vinst som dot.com-bolagen gav investerarna, var samma knapp nu synonym med panik. Säljarna var betydligt fler än köpare, vilket ledde till kollapsen av företag vars kraftiga kursuppgångar tidigare ansågs vara ostoppbara.

Survival of the Fittest:

företagen som inte gick under

Med facit i handen är svaren givna till varför bubblan så småningom sprack. Spekulationer kring vem som skulle bli den nästa IT-jätten ledde till att merparten av de nyetablerade bolagen försvann från vår radar. Ironiskt, eller hur? Rädslan att gå miste om något, som utifrån den allmänna börsoptimismen hade kunnat vara den nästa guldklimpen, uppblåste istället bubblan.

De bolagen som faktiskt hade en vinstverksamhet, som genererade flera miljoner – om inte miljarder – vann den osynliga striden mot de vilda spekulationerna. Visserligen drabbades alla IT-bolag av den plötsliga och överväldigande vågen av sälj, men det fanns företag som inte sattes i konkurs tack vare de stabila verksamheterna som de drev.

En av de bolagen som dammade av askan från IT-kollapsen var Amazon.com, som hade ca åtta år på nacken när bubblan sprack år 2002. När Jeff Bezos, företagets grundare och VD, arbetade från sitt garage var det enbart leveranser av böcker som utgjorde verksamheten.

Den 15e maj, 1997 – tre år efter sin etablering – börsnoterades Amazon.com på Nasdaq-börsen med en kurs på $18 per andel, eller 139 kronor (den tidens USD/SEK valutakurs). Under IT-euforin nådde Amazon-aktien sin peak när den värderades till $107 dollar per andel (877 SEK). Fastän IT-bubblan sänkte kursen till $7 (57 SEK) kom Amazon.com att få en välförtjänt comeback när de under 2003 såg en vinst på 35.3 miljoner dollar (ca 282 400 000 SEK)*. Denna finansiella bedrift blir särskild påtaglig när de bara året innan hade en förlust på hela 141.1 miljoner dollar (1 446 270 000 SEK).

Spola fram två decennier och aktien ligger på häpnadsväckande $2,990 (26 013 SEK). Amazons marknadsvärde ligger i dagsläget på 1,54 triljoner dollar (13,5 biljoner SEK).

Etablerad 1995, börsnoterad 1998 – eBay var ett annat bolag som överlevde IT-bubblan, fastän aktiekursen föll kraftigt. Den börsnoterade kursen landade på $18 (140 SEK) för att sedan se sig tripplas till $53 (413 SEK) vid börsdagens slut. Mycket av uppgången härleds utan tvekan till IT-euforin, men samtidigt bör man ha i åtanke att plattformen som eBay erbjöd köpare och säljare var unik för sin tid.

Med åren expanderade eBay sin verksamhet och idag värderas en andel till $49 (431 SEK), med en marknadsvärde på 35.29 biljoner dollar (310 miljarder SEK).

En återhämtning

på femton år…

Att köpa in sig billigt för att sedan sälja sitt innehav dyrt är kanske börsens ultimata motto. Det är förvisso ingen omöjlighet att avsluta affärer med de förutsättningarna – men jag skulle vilja hävda att sådana köp-och-sälj-drag blir särskilt svåra att genomföra i tider då nya rekordnivåer ersätter tidigare rekord. Girigheten växer i bakgrunden, och vi försöker övertala oss själva att inte vara förhastade med att casha ut alltför tidigt.

För de som investerade först under IT-euforins rekordnivåer innebar det, tragiskt nog, att de bara hade röda siffror framför sig. Att sälja när man redan ligger back kan dessutom visa sig vara en utmaning för många som vägrar att erkänna nederlag. För investerarna som valde att behålla hela sitt innehav skulle 2015 vara det året då IT-kraschen hade till fullo återhämtat sig – en plus/minus noll-återhämtning på hela 360 månader sedan bubblan sprack!

Vänder man på myntet innebar det en långsam, men stabil, uppgång för de som investerade först efter att bubblan hade spruckit. Det första av de två stegen – det vill säga, att köpa in sig billigt – var nu förbi. När man skulle sälja dyrt blev nu den gyllene frågan. För IT-bubblans investerare kom detta att visa sig vara den osynliga utmaningen, allteftersom finanskrisen bara några år senare var redo att slå till när som helst…

Men mer om den krisen i en kommande artikel!